Bajs

Egentligen borde jag gå och lägga mig direkt, men jag måste först försöka berätta om en annan sak som är ett direkt resultat av att jag varit ensam länge med barnen nu.

Båda tjejerna satt i badet och den stora tjejen började reta lillan som vanligt. Eftersom hon är lillans stora idol tar lillan väldigt illa vid sig av allt hon säger. "Du luktar bajs" säger stora tjejen till lillan. Lillan blir ledsen och gråter/skriker "Nej bajs". Stora tjejen fortsätter att säga att lillan luktar bajs och lillan ylar att hon inte alls luktar bajs.
Jag brukar försöka få dem att lösa konflikter själva, men ibland måste man gå in och bryta.
Jag säger till stora tjejen att man ibland säger att den som klagar på att det luktar bajs är den som själv har bajsat. Då tar det hus i helvetet. Jag försöker tvätta bort sminket och har tvål i ögonen när plötsligt två tjejer skriker "bajs" miljoner gånger med pauser för skrik och gråt samt med massa annat mummel som det inte finns en chans att man ska kunna utsklija.
"Bajs bajs bajs" är det enda jag hör, och plötsligt inser jag att jag aldrig har hört ordet bajs så många gånger på så kort tid och jag bryter ihop av skratt. Mina ögon svider av tvålen så jag kan inte öppna dem, men jag kvider av skratt och står dubbelvikt i badrummet. Tjejerna tystar på stört och eftersom de är både tysta och stilla har jag ingen aning om ifall de har drunknat i badkaret. Trots detta kan jag inte sluta utan får sätta mig (fortfarande med slutna ögon) på toaletten och det tar ett bra tag att lugna mig. När jag tittar upp tittar tjejena storögt på mig men en aning avsmak i blicken.
Ingen av dem ville av någon anledning komma upp till mig, men de retades heller inte mer.