Sömn nu och då

Jag har tänkt skriva ett inlägg om sömn ett tag och nu såg jag en artikel i en tidning på BVC idag som fick mig att tänka till i ämnet.

Mängden sömnmedel som ges till barn idag ökar stadigt, vad beror det på?
Jag har ju själv ett barn med en sömnstörning så jag förstår verkligen de föräldrar som tvingas ta till dessa metoder efter lång tid av sömnlöshet för både barn och vuxna, men vad är annorlunda idag mot förr?

I artikeln tog man bla upp att för 20-30 år sedan var barn bara uppe sent en kväll om året och det var nyårsafton, för vems skull är barnen verkligen uppe sent? Är det kul att vara 3 år och superspeedad för att man är övertrött?
Man tog också upp det faktum att det anses bra och duktigt att inte sova mycket per natt och att sömn idag betraktas som slöseri med tid.

Hur har det blivit så här? Är vi så stressade idag att vi har glömt hur viktig sömnen är?

I vår familj har alla, direkt eller indirekt, lidit av sömnproblem i över 3 år nu. Det skulle vara lätt att jaga upp sig varje gång man går och lägger sig och börja fundera över hur många timmar man kommer hinna sova innan man blir väckt igen.
Jag har valt bort detta så långt det går. När jag inte kan sova ser jag den stunden som något positivt i stället. Jag får en tid för mig själv då jag ligger bekvämt, allt är tyst och inget kan störa mina egna tankar. Den lilla stunden är viktig eftersom jag alltid har barnen omkring mig, och tyst är det aldrig här hemma.
Oftast räcker det med att inte hetsa upp sig för att somna inom en rimlig tid.

Hoppas att det blir trendigt att sova mycket innan mina barn växer upp och styr sådant själv.