Lillan börjar varje mening med: "Nej"
Exempel: Jag frågar om hon vill ha juice att dricka. "Nej, juice. Illa Juice" Efter det dricker hon juicen och ber om mer.
Dottern börjar varje mening med: "Varför"
Exempel: "Varför har vi kuddar i soffan mamma?" Jag svarar att det är för att det är mysigt och skönt för ryggen.
"Varför sitter vi inte på glovet med kuddarna då?" Jag förklarar att det inte är lika mysigt.
"Varför är det inte lika mysigt då mamma?"
Och så fortsätter "varför-frågorna" tills jag inte orkar svara mer.
Sonen börjar varje mening med: "Mamma", följt av en knepig fråga.
Exempel: "Mamma, vad skulle du helst se en hel dag, Simpsons eller South Park?"Jag svarar att jag inte gillar något av de tv-programmen.
"Mamma, om du måste välja då?" Jag svarar att jag inte kan välja eftersom jag inte gillar att se något av programmen.
"Mamma, är Hansan något som har med historien att göra?" Jag svarar att jag är värdelös på historia men förknippar Hansan med trista historielektioner.
"Mamma, är judar kristna?"
Frågorna varierar kraftigt och tar aldrig slut.
Är det någon som ifrågasätter att min hjärna lägger av efter kl 20 varje kväll?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Nix! Här ifrågasätts inget!! Jag förstår PRECIIIS! ;-)
SvaraRaderaJag känner igen det där. Vid ett tillfälle berömde jag sonen och sa att det var bra att han frågade mycket (detta var INNAN han hade börjat att fråga så mycket)...
SvaraRaderaJag ångrade mig ganska snabbt. Nu tar frågorna aldrig slut och jag känner att jag inte kan "ta tillbaka" mitt beröm och säga åt honom att INTE fråga.
Aldrig är man nöjd. Ha ha!