Linsskydd

Det jag nu ska berätta berättar jag för att ämnet linsskydd inte bör tas upp i den här familjen.

Andra dagen på resan försvann linsskyddet till min systemkamera. Jag letade som en tok men misstänkte direkt att det ramlat ur väskan i gallerian och säkert skulle vara borta nästa dag. Ett linsskydd behöver man ju så jag skickade iväg sonen för att se om det fanns i byn. Visst fanns det linsskydd, det fanns hela butiker med linsskydd som tur var, så vi stannade till lite snabbt för att inhandla ett sådant.
Butiken ägdes av en mycket mycket påstridig indier som inte gav sig i första taget. Ett linsskydd ville han överhuvudtaget inte sälja till oss eftersom det var skräp, en lins med IR-blablabla och safirglas var det vi ville ha enligt honom, då skulle vi slippa linsskydd helt och samtidigt få bättre bilder.
Maken höll visserligen med om att en sådan lins är bra, men priset låg på 89 Euro (strax under 1000 kr)och det var ju långt mer än vi hade tänkt spendera på linsskyddet...
Efter mycket snack fram och tillbaka gick maken med på att köpa linsen till mig (jag tänker inte försöka dölja min förtjusning över detta) för 48 Euro (drygt 500 kr)och jag tågade glatt därifrån samtidigt som maken blev fast med indiern som försökte pracka på honom halva butiken.

Dagen efter sitter lillan i vagnen och leker glatt (enda gången det hände på hela resan), när jag tittar till ser jag att det hon håller i handen är mitt linsskydd!!! Snabb som en vessla var jag framme och snodde linsskyddet och smugglade ner det i fickan. Sonen såg detta och jag fräste åt honom att detta skulle stanna mellan oss. Han for iväg som en blixt för att berätta för maken om vad lillan hade hittat...

Summan av dramat:

• Min son är mer lojal mot min man än mot mig
• Min man hotade med att det inte skulle bli någon mer oxfilé för mig på resan
• Jag kommer aldrig mer kunna köpa något till kameran utan att få den här historien upptryckt i ansiktet
• Jag har både en bra lins och ett linsskydd