Barnfritt

Kl 11 kom mamma hem till oss och löste av mig. Jag tog bilen i snökaoset (trots upprepade varningar till allmänheten) in till stan.
Efter en stund mötte jag upp med en tjej jag bara träffat ett par gånger, men som jag chattat med ganska länge i föräldraforum. Hon sitter i samma sits som jag, dvs 3 barn som ständigt är sjuka och aldrig verkar tillfriskna. Under den här månaden som mina barn nu har haft magsjuka har hennes barn haft konstant feber så vi hade en hel del gemensamt. Vi gick och tog en lunch, tittade lite i affärer och tog sedan en lång fika. Det är skönt att prata med folk som vet hur det är att leva i "sjuka-barn-bubblan". Vi skrattade gott åt att jag brukar torka spyor och samtidigt fundera över att börja med middagen. Hon hade en gång sagt åt sin man att rikta ena barnet bort från bordet när de åt eftersom barnet hade magsjuka. Inga reflektioner över att det kunde vara äckligt med spyor när man äter inte. Guuuud vad jag känner igen mig!!
Man går liksom på rutin i dessa sjuktider. Tex så var jag och den här tjejen överens om att när barnen kräks på natten så letar man allra först med händerna i mörkret efter var kräket är beläget i sängen. Sedan utgår man från det och tar upp barn, tvättar dem, byter sängkläder osv. Gissa om jag var förvånad för några veckor sedan när jag inte kunde hitta lillans kräk alls i sängen, trots att jag visste att det var där någonstans. När jag tände lampan hittade jag det, i hela lillans hår!!!
Kl 3 på natten fick jag alltså duscha henne eftersom håret var en enda stor kaka.

Ha ha, nu känner jag mig lite mer normal i det här också, det är inte bara jag som lyckas vänja mig vid sjukdom och elände.