Nu har vi varit iväg.
Det var känslomässigt väldigt omtumlande måste jag säga. Från att vara helt lugn när vi kom hann jag med att vara ledsen, orolig och rädd. Känslan av att sitta där och se sitt barn gå igenom en sådan allvarlig undersökning kändes overklig och är något jag inte önskar någon.
Sonen var sååååååå duktig. När de skulle sätta kanyl fick de sticka honom i båda händerna innan de hittade ett bra kärl i armen. Han tyckte att det var jättejobbigt men skötte sig exemplariskt
Hjärntomografin i sig var lätt och tog bara några minuter, men de fick injicera kontrastvätska först och de var obehagligt sa han.
När allt var klart åkte vi in till stan och köpte en WOW-bok till honom och åt på McD. Han var jätteglad och tyckte att hela sjukhusbesöket var värd vår lilla shoppingtur.
Nu väntar vi besked inom 1-2 veckor, det känns tungt, men jag vet ju att det är positivt att inte höra något fort.
Du finaste var när han tackade sköterskorna för juicen han fick och för all hjälp, min goa pojk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar