Jag och den irakiska granntanten byter bakverk och mat med varandra. Hon kan inte ett ord svenska men baka och laga mat, det kan hon!
Idag bakade jag två olika sorters cupcakes som jag genast sprang över med. Naturligtvis frågade hon: "gris?" Och jag svarade: "Nej, men nötter" vilket hon så klart inte förstod.
Hennes dotter kom ett par timmar senare över med dessa goda kakor:
De innehåller nötter, honung och kanel och smakar hur gott som helst (jag har fått sådana här av henne många gånger).
Lillan är den största smutsgris man kan tänka sig, men att kladda ner händerna på en cupcakes går tydligen inte alls för sig:
Jag kommer aldrig att förstå mig på den ungen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ingen kommer att förstå sig på henne! Hon är ju så lurig och rolig! Men den otroliga charm hon har kommer vi andra att bara anamma hennes små egenheter. Som att slicka av den goda frostingen på cupcakes...
SvaraRaderaSånt är så kul!! Att man kan dela med sig och vara lite generös, även mot de man inte känner så bra.
SvaraRaderaMia: Ja, så tänker jag också. Dessvärre kan denna kvinna har lite väl starka åsikter om typ allt. ;-) Hon tycker att jag skaffar barn för tätt, lägger dem för tidigt på kvällen, inte klär på dem ordentligt på vintern mm, men jag har valt att bortse från detta! :-)
SvaraRaderaDe såg (och lät) riktigt goda ut! :)
SvaraRadera