Lucia

Jag har många gånger berättat denna historia för folk omkring mig, men jag drar den igen.

Ända sedan jag var liten har jag älskat Lucia. Min högsta dröm, var länge att bli klassens/skolans Lucia och som vuxen har alltid ,extremt morgontrötta jag, gått upp för att titta på Lucia på TV och äta lussebullar. Jag tvingade även maken till detta när han flyttade hit och han avskyr saffran.
När jag väntade dottern hade jag tid för planerat snitt och hade inte ens funderat över hur det skulle vara att föda naturligt (sonen föddes med akutsnitt). 3 dagar innan jag skulle snittas gick vattnet, och hur mycket jag än försökte förklara för maken att vattnet inte kunde gå när man skulle snittas så fick jag till slut inse att jag borde uppsöka sjukhus.
Väl där kändes det inte rätt att bli akutsnittad så jag valde att se vart det ledde, mycket vilsen och rädd.
Förlossningen var inte extremt lång, men eftersom den startade på kvällen när jag redan började bli trött så kändes den lång och utdragen. På morgonkvisten den 13 december 2005 krystade jag i 3½ timme och där någonstans kommer maken fram till mig och säger att det står ett Luciatåg utanför dörren och så undrar han om jag vill att det kommer in och sjunger för mig (eftersom han vet att jag älskar Lucia och för att han säkert också var trött och saknade omdöme). Jag hade kunnat sparka huvudet av honom just då och i den stunden försvann det där romantiska skimret runt Lucia för mig. Idag är det dotterns födelsedag jag förknippar med Lucia.

Jag har också en teori om varför mina tjejer är födda på Lucia och Midsommar, det var helt enkelt för att jag var så sugen på gravad lax under garviditeten (man får inte äta det som gravid) och både på Lucia och Midsommar serverar de jul/midsommarbuffé i restaurangen på förlossningen. Inte helt fel att bli serverad det man varit sugen på som gravid direkt efter förlossnignen.