I natt när dottern vakade för sjuttiofemte gången så tittar hon på mig med tårar i ögoenen och frågar varför jag åt upp badkarsleksakerna.
I trötthetens stund kunde jag inte minnas om jag hade gjort det eller inte så jag var tvungen att sätta mig på hennes sängkant och fundera innan jag lyckades övertyga henne om att jag inte tycker så mycket om hårda leksaker.
Hon var mycket misstänksam mot mig även nästa gång hon vaknade och efter det började hon ropa på maken istället.
Undra vad man har för osund inställning till allt ätbart här hemma om hon på fullaste allvar tror att man måste hålla leksakerna borta från mig så att jag inte äter upp dem?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Ååååh gud- tack så jättemycket!!! sitter på biblioteket..tårögd...näsan precis ovanför vattenytan och vill dööö.... och så läser jag ditt inlägg och SKRATTAR SÅ TÅRARNA RINNER!!! Tack- det var förlösande!! Nu kanske jag kan vada vidare i organisationsträsket några timmar!! Kramiz Maja
SvaraRaderaHi hi, kul att ens trötthet kan ge energi till någon annan. :-)
SvaraRaderaJaa, vad säger man..? Jobbigt som busen att inte få sova, MEEEN jag knappt föreställa mig vad dottern genomlider på nätterna :-D Det var ju iaf en positiv effekt, mannen fick gå istället!
SvaraRaderaKram och kry på er nu!!
Förresten, hur länge blir Mannen hemma nu? Funderade på om vi kaaanske han med en fika till ;-)