Ingen i vår familj är rädd för att flyga, men stressen av att springa runt bland massa okända människor gör kanske att de tappar aptiten?! Som ni förstår leder detta till att de blir trötta och griniga, och det är inte kul för någon när man reser.
Den här gången ska ju inte sonen med, men jag har bunkrat ordentligt för att lillan ska få i sig något under resan över till Orlando:
Inte så mycket nyttigt, men om man inte har aptit är det ju sällan nyttiga saker man blir sugen på. Dessutom kommer vi så klart att komplettera med annat som färskpressad juice eller så på flygplatserna.
Var det någon som la märke till att jag inte köpt med mig salta pinnar?! Ni kanske minns vad som hände på flyget från Kanada sist?! Lillan bröt av en salt pinne i näsan så att hon började blöda och skrek en lång stund. Inga salta pinnar på den här resan alltså!
Dottern däremot äter alltid bra, hon är inte kinkig alls. Hon trivs ju dessutom som bäst när hon har mycket folk omkring sig och det händer något.
Huvudsaken är ändå att resan blir så bra som möjligt för alla.
Dagens hemlis: Alla frågar ofta oss om det går bra att resa så mycket med barn. Svaret är, pinsamt nog, att jag är den som klarar det sämst. Jag fullkomligt AVSKYR att resa, oavsett om det är med bil, tåg eller flyg. Jag blir så rastlös att det kryper i hela mig. Jag är den som går sist på flygplanen och jag gör alltid mitt bästa att vara först av.
Och att åka båt går vi inte ens in på, då är det ren och skär dödsångest som gäller. Annars är jag inte rädd för att flyga eller så.
Så svaret är alltså, ja det går jättebra att resa med barnen, men det är värre att resa med mig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar