Herregud säger jag bara! Det måste vara ett under att vi kom fram!
Flygningen mellan Frankfurt och Orlando skulle ta lite drygt 10 timmar, men vi märkte när det närmade sig landning att vi skulle bli lite sena. Planet gjorde flera försök till inflygning men fick sätta nosen i vädret igen och tvärgira upp. Det åskade och blixtrade utanför planet och det skakade något förfärligt. Många verkade skärrade och flera började kräkas.
Tyst följde vi dataskärmarna och var vi åkte, och plötsligt ändrades destinationen till Tampa och planet bytte riktning. Ingen sa ett ord till oss passagerare och vi blev väldigt oroliga. Efter landningen i Tampa fick vi reda på att väderförhållandena varit extrema och att bränslet började ta slut så vi hade inget annat val än att hitta en annan flygplats att landa på.
Det sista jag ville i det läget var att ge mig av upp i luften igen, men efter att ha suttit i planet (som blev varmt som en bastu)i ett par timmar bar det av upp i luften igen. Ingen sa ett ord under den flygningen, alla på planet ville liksom bara att vi skulle landa.
3 timmar sena landade vi i Orlando i alla fall.
Glada tjejer på flygplatsen i Frankifurt:
Lillan tar sig sin skönhetssömn:
När de andra var rädda eller kräktes på planet såg mina tjejer ut så här:
Ja den flygningen var INTE kul, men nu är vi här i alla fall!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar