Nu börjar det

Inte en enda vecka gick det innan jag fick vara hemma för vård av sjukt barn.
Jag visste redan igår kväll att inte dottern kunde gå till dagis så jag kollade om hon fick vara hos min mormor idag. Vid lunch åkte jag dit och då satt dottern som en trasa och bara hängde med vattniga ögon och en hosta värre än något jag hört på länge.
Jag fick alltså strunta i att åka tillbaka till skolan och åka hem och bädda ner dottern istället.
2 timmar senare hämtade vi lillan på dagis, hem och hämtade andan, sedan iväg på kvällsmöte på dagis med alla barnen.
Sonen var uttråkad och irriterad, och lyckades pilla sönder min mobil. Lillan och dottern trötta och slitna och jag minst lika sliten och även lite ledsen.

Nu sover tjejerna och jag inser motvilligt att jag måste stanna hemma från skolan imorgon. Vi har en superintressant föreläsning om samtalsmetodik som jag helst inte ville missa, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Mamma kunde ta dottern imorgon om hon kunde följa med på lite ärenden, nu ser jag att hon inte kommer att orka det så vi får tacka för erbjudandet men snällt stanna hemma.

Det är sådant här som gör att ångesten börjar växa i bröstet igen, ska jag hinna med allt skolarbete när jag inte får någon tid att vara i skolan och att plugga?

Fy, nu har det börjat igen...