När man är som tröttast är det viktigt att minnas att allt slit oftast är värt mödan.
Idag ringde chefen för Psykiatri upp mig och hon kommer att ge vårt team klartecken att låta sonen gå före kön. Hon gav mig också tips inför mitt möte med skolan och det var ju ett extra plus.
Nu hoppas jag (men inser att det kanske inte är praktiskt genomförbart) att utredningen åtminstone börjar innan jul.
Bara lite lite till nu så hamnar vi på andra sidan strecket, den sidan där hjälpen finns. Nu gäller det att samla ihop de sista krafterna och köra på så att vi blir klara. Tänk vad långt vi har kommit ändå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar