Om en stund ska jag åka och lämna barnen (som har höstlov) på mammas jobb, sedan ska jag till sjukhuset. Kl 10. 30 ska jag träffa vårt team på NP (Neuropsykiatrisk enhet för barn och ungdom) och de ska ge mig resultatet från lillans utredning som vi gjort. Det är alltså idag som vi får veta vilka svårigheter de har uppmärksammat att lillan har och ev. får hon en diagnos.
En del av mig känner mig gråtfärdig och jag inser att jag kan få veta att min älskade dotter lider av livslånga svårigheter, men en annan del av mig vet att lillan är den samma för oss oavsett vad de säger och att det här kanske är första dagen i början på något nytt och bättre för henne. Det kanske är nu som vi kan börja hjälpa henne bättre och få omgivningen att förstå henne?!
Tänk på mig om ett par timmar, jag kan behöva allt stöd i världen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår hur du känner/Kramas Annmi
SvaraRadera