Sonen hatar idrott i skolan mer än något annat. Redan dagen innan han ska ha idrott börjar han oroa sig. Förra terminen "glömde" han kläderna flera gånger så att han inte kunde vara med, men idrottsläraren lovade att han skulle få betyg i ämnet om han bytte om och deltog på lektionerna. Hela den här terminen har sonen (trots ovilja) bytt om och deltagit i idrottslektionerna.
Idag fick jag skriftligt omdöme av hans lärare där det står att han inte deltagit tillräckligt bra för att få betyg. Konstigt, med tanke på att samma lärare tidigare lovade ett betyg om han bara var med!
Detta gjorde mig riktigt förbannad och jag talade om för sonen att han kan lägga den energi som idrotten tar på andra ämnen istället. Sedan skrev jag ett långt e-mail till idrottsläraren och talade om att jag uppmuntrat min son till att fokusera på de ämnen som han kan få betyg i och att idrotten uppenbarligen inte var ett av dem.
Jag bjöd också in läraren till mötet vi ska ha på fredag, spännande att se om han kommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hej!
SvaraRaderaMan blir då riktigt frustrerad på sådana lärare.. Jag hoppas att han dyker upp på ert möte och verkligen får sig en tankeställare. För så ska det ju inte gå till, man kan ju inte lova en sak och så bara ändra sig sådär. När barnen gör sitt bästa och dyker upp och försöker så ska dem uppmuntras och inte klagas på.. Jag förstår att du blev riktigt förbannad, det skulle jag också blivit. Hoppas det kommer något positivt ur det.
Nej, vad tråkigt. Det att han är med är ju ett jättestort framsteg. Inte ska man väl behöva vara bra på allt.. Hoppas det ordnar upp sig!
SvaraRaderaMen så fruktansvärt! Att ställa ett minimikrav, som sonen faktiskt klarade med stor ansträngning, och sen komma och säga att det inte räcker, att kravet ändrats? Är inte det typ dte bästa sättet att få ungdomar att tappa sugen?!? Jag skulle riva upp himmel och jord med den där läraren, vilken tölp! Kontakta rektorn, sådär får det absolut inte gå till!!!
SvaraRaderaStort tack för ert stöd, det värmer verkligen! Ibland undrar man ju om man är den enda som tänker så här!
SvaraRadera