Ännu en lång dag

Det märks när det är första vardagen efter ett lov. Alla är extra trötta och rutinerna flyter inte på som vanligt.
Sonen är extra trött och svår att få upp, i morse fick jag köra honom till skolan efter att jag kört dottern. Efter några timmar kom han hem igen och hade ont i bihålorna så när jag hämtat dottern blev det ett besök hos doktorn. Inget penicillin fick han, men nu ska han dunderköra med nässprayen ett tag igen.

Lillan fick huvudvärk på dagis och de gav henne medicin. Förstå mig rätt nu, men jag blev ganska glad när de ringde och frågade om det var ok att ge medicin för det betydde att hon faktiskt hade berättat för dem när hon hade ont.
Oftast tiger lillan när hon har ont, det är nästan bara till mig hon berättar det. På sista tiden har hon börjat berätta för maken också, men innan det var hon tyst tills smärtan blev olidlig och det är ju inte bra.
Att hon nu berättade för personalen på dagis att hon hade ont var alltså ett steg i rätt riktning.
Jag har märkt att personalen på dagis lärt sig att tyda signaler från lillan jättebra, och det är inte lätt ska jag säga. Flera gånger har de förvånat mig genom att kunna förutse huvudvärk eller att hon inte mår riktigt bra. Det känns skönt och tryggt att lämna henne där! De är också bra på att möta hennes behov på ett tydligt sätt, att hon kanske har lite andra behov än de andra barnen gör de ingen stor sak av. Hennes behov är liksom hennes behov, punkt slut.
Jag är så glad att vi valde ett dagis där personalen har tid och VILL finnas där för barnen, det är värt allt jobb vi gör där 100 gånger om!

Nej, nu ska jag fortsätta jobba lite på julklappar, sedan blir det ett sprakande nytt avsnitt av 2½ Men.