I helgen åker vi tillbaka till byn där mitt liv en gång startade. Det är nostalgiskt att komma tillbaka, men också mycket vemodigt då saknaden efter de som inte finns kvar blir så påtaglig.
Jag kanske inte går till pappas grav den här gången, det har varit så jobbigt de sista gångerna. Han är ju med mig hela tiden ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar