Ibland händer saker...

...som man verkligen inte väntat sig. Och ibland visar sig människor man inte känner vara de som anstränger sig och hjälper mest! Ikväll hände en sådan sak mig.

I över 1 års tid har jag haft kontakt med en huvudvärkssjuksköterska angående lillan och fått jättebra stöd och tips från henne. Ikväll skrev jag till henne och berättade hur jobbigt vi har det nu och hur orolig jag är. Då ber hon sin man som är neurolog och specialist på huvudvärk ringa mig! I 45 min pratade vi igenom hur det ser ut för oss och svaren jag fick var oerhört lugnande! Han sa att risken för att det ska vara en tumör eller liknande är närmare 0% eftersom en tumör inte beter sig på det här viset. Alla hennes symptom stämmer in på svår migrän, dvs även den dagliga huvudvärken och hennes svårigheter med mycket intryck.
Han gav mig tips och råd om hur vi kan förhålla oss till detta och framför allt sa han att det är viktigt att vi inte är rädda utan tar det lugnt. Om vi är rädda känner lillan det och då blir huvudvärken värre.

Det känns som om den där säcken med stenar jag burit runt på ett tag har blivit lite lättare. Så länge lillan mår dåligt kommer den att fortsätta kånkas runt på, men huvudsaken är ju att vi kan kasta ut lite sten hela tiden och inte fylla på med nya.