Jag har själv knappt haft kontakt med henne sedan jag var liten, och ganska lite även då, men hennes döttrar, mina kusiner har jag fått kontakt med de sista åren.
Mina minnen från faster är svaga, men jag minns hennes förmåga att inte döma andra. Det har jag alltid uppskattat hos henne.
Jag träffade henne som hastigast för drygt 2 år sedan och sedan dess har jag skickat julkort till henne så att hon fått se min familj. Känns skönt så här i eftermiddag att jag gjorde det, jag hoppas att hon uppskattade gesten.
Nu har mina kusiner en svår tid framför sig, och jag hoppas att jag ska kunna finnas där för dem.
När begravningen kommer blir det en svår stund även för mig och min bror. Jag tror att man återupplever känslor från vår pappas begravning, särskilt som det kommer att vara samma människor där.
Nu är hon hos pappa, i ett bättre liv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar