Kväll igen

Usch, nu lägger sig mörkret här ute och tankarna börjar snurra. Jag vet att det inte är så troligt att de kommer tillbaka i natt, men det finns ju faktiskt en risk att andra försöker.
Jag känner en sådan ilska mot den som var här, man ska inte behöva känna så här i sitt eget hem!

Igår gick jag runt och pratade med grannarna om det som hade hänt och frågade om någon sett något under kvällen. Alla var jättetrevliga och gav mig sina nummer så att jag kan ringa om något händer när jag är ensam med barnen. Det gör faktiskt att jag känner mig en smula säkrare och det är den känslan jag försöker ta fram nu när jag sitter när och biter på naglarna. Ändå blir minsta ljud en potentiell fara...

Bara tre nätter till sedan kommer maken hem.