...över det lilla. Idag kom jag på att om jag hade jobbat eller pluggat hade jag haft ångest över antingen att förlora pengar pga VAB, eller att jag kommit efter i skolan. Nu behöver jag inte oroa mig för någonting. Är något av barnen sjuka är de hemma med mig, konstigare än så är det inte.
Jag vet massor av kompisar som har ångest så fort de VABar, vilket jag förstår, men sådant är alltså inget ångestmoment i mitt liv.
Idag körde det visserligen ihop sig en smula då jag hade ändrat dagistiden till fredag (tjejerna är annars lediga på fredagar) eftersom jag skulle med sonen till skolläkaren idag. Igår bröt dotterns krupp ut och hon är helt slut och bara ligger på sin säng och ser på tv hela dagarna. Så fort hon är uppe hostar hon så att det låter som om hela hennes lilla kropp ska gå sönder så jag låter henne ha tv-maraton idag.
Ikväll är det knattedisco så jag sparar på hennes krafter så att hon ska orka med att dansa med kompisarna.
I morse fick i alla fall min mormor tidigt besök i form av dottern, och trots att hon hade ont i ryggen var besöket uppskattat.
Tänk vad många gånger min mormor har hjälpt mig i nöd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar