Lättlurade barn

Idag vid middagen:

Sonen: "Åh, krabbkakor med mangosalsa, vad gott!"

Dottern: "Krabbkakor? Är det krabba i dem?"

Jag: (spänner ögonen i sonen) "Nej då vännen, det är bara fisk."

Dottern: "Vilken tur! Mmm, det var goda fiskburgare det här!"

Min mamma lurade mig också med maten när jag var liten. För att ge ett par exempel så avskydde jag fisk, men älskade "vitt kött". En annan favoriträtt var pasta med tonfisksås och när jag flyttade hemifrån och bad om receptet undanhöll mamma den hemliga ingrediensen eftersom hon inte ville erkänna att hon ljugit om vad som var i. Hur jag än försökte fick jag inte till den där goda smaken och en dag när jag konfronterade henne med det erkände hon att det var ädelost i såsen.
Ibland är det tur att man har slasktratten lillan som äter allt man kan tugga och en tonårsson som äter allt oavsett om det går att tugga eller inte. En tonåring hinner nämligen inte tugga maten när de skyfflar in den i rekordfart.