Kalla mig gärna pessimist för att jag försöker ta vara på varje solstråle nu, men erfarenhet säger mig faktiskt att när vädret är så här bra i maj och början på juni blir resten av sommaren katastrof.
Man skulle ju kunna vända på det och kalla mig optimist när jag tar med barnen till en öde strand i 17 graders värme och med tunga regnmoln hängande över sig.
Vi åt lunch och fikade på stranden, och även om vi var ensamma där var det mysigt. Åt också gul vattenmelon för första gången:
Dottern tyckte att det var roligt att bygga så robusta sandalett att hon kunde bära runt på dem:
En lugn dag som avslutades med att se på prinsess-bröllopet på tv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hade varit superroligt att göra er sällskap där! Ser dig som optimist i alla lägen.
SvaraRadera