När kroppen säger ifrån

Vet inte hur många av er där ute som varit med om att kroppen plötsligt bara säger ifrån för att man helt enkelt behöver ta det lite lugnt?! För mig händer det då och då och inte lär jag mig någonting av det heller tydligen...
Ända sedan skolorna började i augusti har jag haft vecka efter vecka som fullständigt har varit fullboka i kalendern. Förra veckan var jag på kurs, massa möten på dagis, läkarbesök med sonen, after work och massa massa annat. Även om en del av sakerna är trevliga och roliga saker så hinner man liksom inte återhämta sig emellan och jag tror att det är brist på återhämtning som gör att kroppen nu har sagt ifrån.

För att gå in på symptom så kan de variera väldigt för mig. Den här gången har de satt sig som att jag glömmer saker (kom inte ihåg mitt postnummer när sjukgymnasten frågade tex), magen krånglar, har en konstig feberkänsla trots att jag inte har feber, värk i olika delar av kroppen, en förlamande trötthet och ett ständigt illamående. Jag verkar också kontrollera min kroppstemperatur dåligt eftersom jag ena stunden bylsar på mig mer kläder och den andra klär av mig och svettas som en tok.

Jag skulle ha jobbat helgen, men efter att ha varit dålig i flera dagar tilltog symptomen igår och hela eftermiddagen och kvällen låg jag utslagen. Nästa vecka är minst lika intensiv som de veckorna som har gått så jag kan heller inte offra de sista krafterna jag har för att jobba trots att jag mår dåligt. Nästa vecka har jag dessutom massa skolarbete att jag jobba ikapp så jag måste må bättre!
Känns verkligen inte kul att sjukanmäla sig, men vad gör man?!

Det blir en dag i sängen och så hoppas jag att även en lugn dag imorgon ger mig lite krafter tillbaka.