Igår såg jag en ny sida hos tjejerna. Maken hade beställt filmen "Micke och Molle" till dem och det var den första riktigt sorgliga filmen de har sett tror jag. Båda grät högt vid flera tillfällen men sa efteråt att de älskade filmen och ville se den om och om igen.
Det var intressant att se dem leva sig in i filmen och gråta utan att själva tycka att det var jobbigt eller obehagligt.
Men visst är det så att alla filmer idag är så glättiga och roliga att man har glömt tjusningen med att böla framför en bra rulle? När jag var liten fanns det flera sorgliga filmer men sådant verkar man censurera bort idag. Åtminstone för barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Kom på att antingen var det Micke & molle eller Bernad & Bianca som Lillebror tog med oss på bio i Gubbo folkeshus.. :)
SvaraRaderaTrevlig helg.. kram Jessica
Var jag och brorsan med då eller var det du och P? Pappa gillade ju också lite sorgligt så där. :-) För att inte tala om farmor! :-D Hon sjöng varje vers av "En sal på lasarettet" varje gång jag var där! :-D Jag grinade varje gång. :-D
SvaraRaderaDet var du & jag som var med lillebror, mattias va inte med & inte syrran heller.
SvaraRaderaJa va glad du att DU slapp sjunga I en sal.. Mormor tvingade mej jämt att sjunga, sen grina hon & jag med för att jag inte fick va ifred!! haha hon var rolig våran farmor/mormor
Ha ha ha, jag ser verkligen fram emot när du och din syster kommer hit så att vi kan beklaga oss över vår traumatiska barndom. :-D
SvaraRaderaMåste bara lägga mig i och meddela att min mormor OCH gammelmormor också sjöng "i en sal..." De ansåg nog också att det var en passande barnvisa ;o)
SvaraRaderaHa ha, vi 70-talister skulle tydligen härdas i tid. :-D
SvaraRadera