Sonen var godissugen och stod i hallen när han sa:
"Jag går till affären och köper godis nu"
Tiden gick och han kom inte tillbaka. Efter 50 minuter ringer jag oroligt till min mamma och beklagar mig över att han inte har mobilen på. Jag lovar också att ringa tillbaka när han kommer hem.
Efter samtalet med min mamma går jag in till sonens rum för att se om hans mobil ligger där och då sitter han vid datorn som om ingenting har hänt!!! Han hade aldrig gått till affären.
Jag fick alltså ringa tillbaka till mamma och erkänna att jag inte ens tittat in i hans rum innan jag började oroa mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Haha.. det är som när jag letar efter mina nycklar. Jag letar ÖVERALLT och är nästan gråtfärdig av stress när nån (oftast sambon) försiktigt frågar om jag möjligtvis har kollat i nyckelskåpet... Och där hänger de förstås >_<
SvaraRaderaHa ha ha!!!
SvaraRadera