När vi bodde i lägenhet drömde jag om en egen trädgård. Jag föreställde mig själv promenerandes runt med gräsklipparen med ett leende på läpparna. Sedan skulle jag ta en liten paus och servera saft och bullar på den nyklippta gräsmattan.
Jag såg också mig själv mysigt gå runt i en vacker sommarklänning och sippa på kaffet samtidigt som jag nöp lite ogräs i rabatterna. Så rofyllt, så vackert, och så blev det inte!
Nu, till er som sitter på era stekheta balkonger och avundas oss med trädgård, det här är till er att gotta er i:
Upplysning nr 1:
Den där förbannade gräsmattan växer som mest när det är som värst att klippa den, när det regnar!
Upplysning nr 2:
Några bullar serveras verkligen inte i anslutning till att jag klipper gräset, man ska snarare hålla sig borta från mamma även en stund efter att hon är klar med detta projekt i "störtloppsbacken".
Upplysning nr 3:
Ogräset i rabatterna växer inte bara på lata sommardagar då man inte har något annat för sig. Det växer (och kanske till och med mer) när man är superstressad och har 1000 andra saker som måste göras samtidigt.
Upplysning nr 4:
Att dricka kaffe och rensa rabatter samtidigt är inte att rekommendera, det yr åt alla håll och med största sannolikhet har man då jord och insekter i kaffet.
Upplysning nr 5:
När man tror sig vara klar med gräset så har man trimningen kvar, detta projekt tar längre tid än själva klippningen, om man vill att det ska se snyggt ut. Dessutom vibrerar trimmern så mycket att ena armen durrar resten av dagen.
Visst finns det saker med trädgården som jag uppskattar också. Ta tex när man går förbi jasminbusken i blom, eller att skörda sina egna grönsaker och bär! Eller att klippa lite av sina egna rosor och sätta i små vaser i hela huset så att det luktar som potpurri.
Dock har allt det vackra sina avigsidor också och nu har jag avverkat en del gnäll om det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag levde också i villfarelsen att trädgårdsarbete skulle vara avstressande och skötas med ett lyckligt leende på läpparna. Sen kom verkligheten ikapp mig. Men jag minns att jag i början av odlingssäsongen hade nån slags utmattningskamp mot ogräset. Flera kvällar i veckan innan mörkrets inbrott, gick jag omkring och drog upp kirskål och andra ogräs, tills de fram emot juli gav upp sina försök att visa sig hos mig. Själva arbetet tog max 15 min/gång och jag vann ju till slut! Å andra sidan var det nog i kombination med dålig jord, vilket inte ni har... Jag gick dessutom runt med en tekopp när jag gjorde kvällsrundan. Nu är jag ju heller ingen jordfräs som jag föreställer mig dig i dina rabatter, så kopp och rensning funkade för mig. Lycka till med att hitta balansen mellan njutning och nerlagd tid och kraft att få det så! Kram!
SvaraRadera