Uttömmande

Jag spenderar mer tid med mina barn än de flesta andra, detta eftersom jag inte jobbar. Det finns inget jag hellre gör än att vara med mina barn, men Gud ska veta att det inte alltid är lätt.

Väckarklockan hade nyss ringt i morse när sonen drog igång ett praktgräl om skolan. Den tråkiga känslan av bråket satt kvar hela dagen.
Nu på kvällen fick lillan ett av sina fantastiskt uthålliga utbrott, vilket innebar att hon skrek i 2 timmar!!!! Sonen och dottern åt sin middag kl 17.30, jag åt en halv, kall portion kl 19 och lillans mat slängde jag kl 19.10 då jag insåg att hon inte skulle sluta skrika.
När lillan väl tystnat och jag fått henne i säng skulle jag utmattad säga godnatt till dottern. Hon kom PRECIS DÅ på att jag en dag skulle dö före henne, och alla vet vi ju hur ont den sanningen gör i ett barns hjärta.
Det blev en lång och känsloladdad diskussion, som slutade med skratt och mys, men oj vad trött jag är nu.

Antagligen är det för att ens kärlek till de små fröna är så stor som det dränerar ens energi så mycket när man har dagar som denna.

Hoppas bara att jag snart har hjälpt lillan igenom den här trotsperioden, för hur jobbigt det än är för mig är det ändå värre för henne.