Facebook-bråk

Igår fick jag ett meddelande från en pappa till en kille som går på sonens gamla skola. Han berättade att min son hade skrivit taskiga saker till hans son på Facebook. Genast gick jag in på hans sons sida och blev både ledsen och besviken över att se vad min son hade deltagit i. Efter ett långt snack med min son om händelsen gick jag tillbaka och läste mer på den där pojkens sida. Flera vuxna hade skrivit otroligt otrevliga saker till min son och hans kompis, de hade också gjort narr av pojkarna och hånade dem för diverse saker. Många vuxna var inblandade och inte en enda av dem försökte på något vis att lösa konflikten mellan killarna. Detta gjorde mig så himla beklämd att jag gjorde ett eget inlägg på pojkens sida där jag röt åt killarna att skärpa sig och passade också på att fråga de vuxna varför de sjönk lika lågt själva när de anklagade tonåringarna för att ha en dålig attityd. Jag undrade också varför de inte valt att vara ett föredöme och föregå med gott exempel.

Idag fick jag ett jättebra meddelande från pojkens pappa där han höll med mig i det jag sagt och förklarade att känslorna tog över när de gav sig på hans son, vilket är förståeligt.
Det jag dock inte förstår är hur så många vuxna kunde vara inblandade i detta utan att ens försöka att gå till botten med det som inträffat. De hejade på varandra när de hånade pojkarna och eldade upp konflikten ännu mer.

Min son chattade med pojken samma kväll och bad om ursäkt, nu är de vänner.
Både de vuxna och barnen har tagit bort sina olämpliga inlägg nu, men detta hände inte förrän någon vågade vara vuxen och stanna utanför smutskastningen.