Surhetsförklaringen

Efter förfrågan om vad som egentligen hände igår tänkte jag uppdatera lite.

Kort sagt kan jag säga att tjejerna inte visade sig från sin bästa sida, sonen hade en rutten dag i skolan vilket visade sig i ett telefonsamtal hem från en lärare, allt runt resan hopar sig och jag känner mig stressad, dessutom vaknade jag och kände mig inte utsövd trots massor av sömn.
När pengarna sedan rasslade iväg fortare än jag hade hoppats på kändes det som om det blev lite för mycket på en gång.
Tilläggas kan att två av barnen står under utredning för divers mindre trevliga sjukdomar vilket känns både stressande och ledsamt. Det konstiga är att det är det tredje barnet som jag känner kanske borde kollas lite extra.

Idag fick sambon redan på att han åker på jobb på fredag igen, detta efter bara en vecka hemma. Vi har själva bett om det eftersom han missar ett skift när vi är i Kanada. Som tur är får han övertidsersättning under hela perioder vilket i sig är 5 gånger mer än den vanliga ersättningen. Inte fel med lite extra klirr i kassan just nu.

På lördag är det 3 veckor kvar tills vi åker och på fredag är det 4 veckor kvar tills vi gifter oss. Det känns fortfarande overkligt men jag funderar på att försöka sätta ihop lite packlistor och sånt snart. Med tre barn och ett bröllop framför sig är det så oändligt mycket packning som måste med, det gäller att börja fundera på vad som är viktigt i god tid.

I kväll ska jag till förskolan, som stora tjejen ska börja på i höst, och skiva upp oss på städ- och matlagningsschemat. Tänk, snart går hon där som en stora tjej.... Tiden går alldeles för fort.