Ilskan är envis

Kikar in för att säga att jag är sur, grinig och irriterad.

Det enda som gör mig på bra humör nu är att det bara är drygt 2 veckor kvar tills vi åker och på fredag är det 3 veckor kar tills vi gifter oss.
Undra om allt är klart inför bröllopet och undra om jag bör gå igenom alla papper vi måste ha med oss?! Det är ju hindersprövning, äktenskapslincens, försäkringspapper, papper som visar att jag är ensam vårdnadshavare av sonen, osv osv. Dessutom är det en hel del saker som måste med för bröllopet. Jag är den första att erkänna att jag skulle få ett mindre tokbryt om jag upptäckte att jag glömt att packa tex skorna.

Nej, när jag reser mig ur vredesgyttjan så ser jag att jag också ser fram emot midsommar på fredag och lillans första födelsedag på söndag. Jag har redan börjat tänka "för exakt ett år sedan så gick jag där med magen och på lördag är det ett år sedan jag kände att något var annorlunda med magen". "På söndag morgon är det ett år sedan jag fick de första värkarna och, tänk, ett år sedan vi fick träffa vår underbrara lillfis för första gången".
Nej, nu blir jag nostalgisk och gråtmild, det är bäst att jag slänger mig framför tvn ett tag.