Herregud vad konstigt det var att rida efter så många år! När jag satt upp och började skritta kändes det som om jag skulle ramla av i skritt! Sedan började jag trava och det var ju inte alls så enkelt och självklart som jag mindes det så jag bestämde mig för att inte galoppera. 5 minuter senare galopperade jag, relativt problemfritt.
När vi lärt känna hästarna red vi ut i skogen. De frågade om jag ville galoppera och jag gick med på det igen. Vingligt som bara den och jag insåg att varken styrkan eller balansen är i närheten av vad det varit, men kul var det!
På tisdag ska vi tillbaka och då är det tjejernas tur att rida. Nästa måndag ska jag på det igen!
Tack för idag Quinnie!
Skickat via Blogsy
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar