En respons som gör en tårögd

Jag är ju hemma med barnen för att främst lillan har behövt det. Det är inte alltid lätt eller roligt, men utan att tveka kommer jag fortsätta vara hemma så länge mina barn behöver det. Dock innebär det att jag får ge upp mina drömmar och mål gällande karriär.

Lillan har behövt ha någon som tolkar åt henne då hon haft svårt för att kommunicera på ett bra sätt. Inte så att hon inte är verbal, men hon förstår tex inte att man måste be om hjälp när man inte klarar något själv. Det tog flera år för henne att lära sig att berätta för någon annan än mig när hon hade huvudvärk. Om inte jag var i närheten höll hon istället tyst och hon blev sämre och sämre utan att omgivningen förstod vad som vad fel. Ofta gick hon undan och ville inte prata med någon. Länge berättade hon inte ens för maken när hon hade ont.

Jag har också fått tolka omgivningen för lillan och fått lära mig hur hon, utifrån hennes funktionsnedsättning, fungerar. Jag har fått tänka om och prova nya saker som jag inte provade med de äldsta barnen. Det har varit en resa som varit lång och jobbig, men som också lärt mig massor och som fått mig att förstå människor mycket bättre.

Igår kom lillan hem från skolan med en bild på mig och en på maken med texten: "Det bästa med min mamma/pappa är:"

Så här stod det: "Det bästa med min mamma är: Att hon hjelper mig"

Kan man bli annat än tårögd över den kommentaren?! Älskade lilla barn, om du visste hur älskad du är!

Skickat via Blogsy