Vems upplevelse?

Lillan har haft några dagar nu då hon går undan mycket och inte vill ha så mycket social kontakt. Naturligtvis upplevs detta som om hon inte mår bra, men jag ser det inte riktigt på det viset.
Om någon går undan så tar man förgivet att personen gör det för att den mår dåligt, men för lillan tror jag att det fungerar som så att hon går undan för att må bra.
Hon är inte på något sätt ledsen, utan hon går och sjunger för sig själv och jobbar på bra med materialet på dagis, men hon behöver ibland få göra det ensam.
För mig känns det bra att hon har kapaciteten att känna själv vad hon behöver och att hon hittat strategier som fungerar bra.
Det bådar gott för framtiden tror jag!