Vad är viktigt?

Just det här ämnet har jag funderat mycket över på sista tiden. Jag är nog ganska säker på vad jag tycker, men det som oroar mig är hur andra människor tänker.

För att ta ett exempel så tycker jag att det är en självklarhet för varje förälder att ens barn kommer först, det har jag fått erfara den här sommaren att inte alla håller med om.
Svältande familjer i Afrika ger sina barn mat först, allt för att sätta sina barn först, men i västvärlden kanske det inte är lika vanligt?! Jag trodde att det var det, men fick höra annat för några veckor sedan vilket fick mig att oroa mig för världens barn.
Ett barn har inte bett om att få komma hit, de kan inte ändra sin livssituation och kan heller inte påverka den, alltså måste deras behov komma före vuxnas, eller?

En annan sak är hur vi ser på folk som inte passar in i "normalnormen". Om någon är tex alkoholist, är den då mindre värd? Är det en elak person som bara vill sin omgivning illa? Som tur är har jag sett gott i den situationen med. Jag såg en person stötta en alkoholist som gjort hennes mamma illa under många år, bara med respekt för sin mamma och även pga insikt i vad det innebär att vara alkoholist. Jag var så stolt över henne och hennes mamma hade också varit det.
Hur många kan se igenom sådant?

Hur är det med våra gamla? Är vi där för dem? Gör vi det som vi borde för dem? Lever de gamla vi älskar värdiga liv?
Jag kan ärligt säga att jag gör det jag kan för den enda äldre människan jag har i mitt liv. Kan du?

Jag vill inte skuldbelägga någon, jag vill bara att alla ska öppna sina ögon och inse att livet är här och nu. Man kan inte leva i det förflutna eller i framtiden, vi är här och nu!

För mig innebär det att lägga den energin jag har på de jag älskar. Ibland kanske det inte är så mycket, men jag försöker.