Så påtagligt

Det är fortfarande ofattbart att ta in det hemska som har hänt. Man kanske inte riktigt orkar se omfattningen på det.

När jag beklagade mig över situationen i Oslo på Facebook var det någon som tyckte att jag skulle sluta tänka på det eftersom våldet finns överallt och att man inte kan vara rädd hela tiden. Det där tycker jag är fel! Man SKA vara rädd för ondska, annars blir man naiv. Man SKA bli arg och ledsen, utan reaktioner blir vi som de onda. Man ska också fundera över varför det blir så här, vad gör en människa så ond och vad kunde omvärlden ha gjort för att förhindra detta.

För ensamma människor kan ett "hej" i trappuppgången betyda oerhört mycket, för en person som känner att ingen ser honom/henne kan en komplimang förändra livet.
Vi medmänniskor har ett ansvar för varandra och jag hoppas att folk nu lyfter blicken från sitt eget och ser efter om man kan göra något litet för någon annan som behöver det.

Flera gånger i natt vaknade jag av drömmar där jag inte visste var mina barn var och om de var i säkerhet. Idag uppskattar jag mer än någonsin att alla tre finns här hos mig.