Igår fick jag och maken kallelse till en barnpsykolog för att prata om lillan. Jag kände mig lite osäker på om vi verkligen hade hamnat rätt så jag ringde några samtal i morse och kollade upp det. Vilket fantastiskt bemötande jag fick från två olika håll! Man blir så glad när någon tar över lite åt en och gör sådant som de egentligen inte måste. Allt detta dränerar en ju på energi och när någon erbjuder sig att ringa ett samtal åt en kan det betyda så otroligt mycket.
På måndagen efter att vi kommer hem från semestern ska vi träffa psykologen och då ska inte lillan vara med. Skönt att vi äntligen är på G att få svaren på våra frågor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar