Exakt en vecka kvar nu tills maken kommer hem. Det är nu man får plocka fram nödbatteriet och gå på sparlåga ett tag.
Två veckor har jag varit ensam med barnen och en vecka återstår. Musklerna i axlar och nacke är spända och jag är trött trött trött.
Jag har lärt mig att saker får vänta ibland. Om man knappt har ork att gå upp ur sängen på morgonen och man samtidigt vet att dagen är fylld av möten och andra måsten, ja då kan soporna som ska till återvinningen vänta ett tag till.
Nu ska jag dricka färdigt kaffet i lugn och ro, sedan hämta tjejerna, köra dem till min mormor och gå på möte angående sonen i hans skola....IGEN!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar