Inte konstigt att man blir trött

Igår hade vi så mycket snö här ute på gatan att vi inte visste om vi skulle kunna ta oss ut från gatan. Efter mycket om och men lyckades det och jag åkte för att handla hem lite mat till helgen. När jag kom tillbaka till vårt område är plogbilen här och jag jublade en smula inombords. Genast körde jag efter plogbilen för att köra på de plogade vägarna, detta gillades inte av han som körde plogbilen. Han la in backen och ökade hastigheten rakt mot mig. Jag fick backa undan snabbt och ta in på första tvärgatan, naturligtvis den som inte blivit plogad på veckor... Halvvägs in på gatan körde jag fast, helt fast! Där satt jag med bilen full av matvaror och med ett möte jag inte kunde missa en liten stund senare.
Tack vare hjälpsamma grannar samt att maken kom över lyckades jag både komma loss och komma i tid till mötet.

Då jag sovit dåligt på sista tiden satt jag och halvslumrade hela kvällen. Precis när jag skulle gå och lägga mig fick jag ett telefonsamtal och så vips fick jag leka sjuksköterska åt en främmande kvinnas barn mitt i natten.

I natt sov jag om möjligt ännu sämre och nu hänger ögonlocken. Egentligen borde vi nog börja packa eller åtminstone planera packningen men allt vi gör är att konstatera att det måste göras. Nya tag imorgon! Om jag ska sätta realistiska mål så kanske vi borde försöka få ner resväskorna från vinden imorgon i alla fall.