En dag i taget

Idag är en sådan dag man snabbt vill spola förbi. Inget alls är bra idag. Ont överallt och yr och illamående av nya medicinen. Dessutom blir jag nervös över att inte vara pigg för morgondagens långa firande av maken.

Just nu är han och tjejerna på Barnmässan. Jag hade också sett fram emot att gå, men kroppen sa ifrån och jag valde att lyssna på den. Istället för att vara på en rolig mässa så sitter jag fullproppad med mediciner i soffan med en stor värmekudde över axlarna.

Min värk beror ju mycket på det här med EDS. Min läkare förklarade som så att när andra blir lite ömma i musklerna efter att ha spänt sig/suttit fel så får jag belastningsskador. Det finns liksom ingen stöttning för muskler och leder i min kropp så skaderisken är jättestor. Och då menar jag inte bara stora skador, utan just sådana som jag har nu. Eftersom jag inte mått riktigt bra spänner jag mig och det orsakar alltså rena skador på musklerna. Värken och tröttheten är direkt ett faktum, och det påverkar ju inte direkt humöret på ett bra sätt heller.

Tur att jag har en man som förstår i alla fall. Jag behöver inte förklara att jag inte orkar eller varför, han ser det på mig och accepterar det. Dessutom vet han väl att det inte ligger för mig att ligga i sängen och vila om jag inte verkligen måste.

Nu tror jag att jag gnällt färdigt för idag.

Kramar från Mamasnest