Jag hade anmält mig till en föräldracirkel för föräldrar till barn med funktionsnedsättningar, och sett fram emot den mycket. Vi ska träffas varannan vecka, men träff nr 2 missar jag eftersom vi är på Kanarieöarna då så det kändes viktigt att gå på den första träffen.
Mammas man hade bytt skift för att kunna passa barnen ikväll, men nu när dottern har influensa ville jag inte ta hit honom. Han blir så himla dålig är han blir sjuk och det kändes onödigt. Dessutom ska han hit imorgon och hjälpa mig med (den jäkla) bilen som vägrade starta i morse.
Sonen ryckte då in som barnvakt ikväll, och han gjorde verkligen ett bra jobb. Inte nog med att han fick passa de små, han fick också lägga dem, ta tempen på dottern samt ge henne medicin.
Allt hade gått hur bra som helst och de små sov gott när jag kom hem.
Självklart hade jag mobilen på hela kvällen och hade sonen ringt hade jag varit hemma på 10 minuter, men det är bra för dem alla tre att öva på detta tycker jag. Dessutom tror jag att de kommer varandra närmare när jag inte är hemma.
Och ja, jag mutade sonen med en slant för att ställa upp, men det var han väl värd efter allt detta?! Dessutom är det roligt att erbjuda honom pengar, för han hade gjort det även utan och det helt utan gnäll! Säga vad man vill om honom, men när jag verkligen behöver hjälp ställer han alltid upp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är han otrolig när det kniper? Jag tror dessutom han njuter lite av att vara behövd. Naturligtvis knyts de lite närmare varann när de måste samarbeta och att det ska fungera för alla. Kram till dig som ger honom förtroendet!
SvaraRadera