För exakt 6 år sedan...

...hade jag nyss kommit hem från sonens luciafirande i skolan. Jag var trött och la mig på soffan en stund. Plötsligt känns det som om jag kissade på mig så jag sprang skamset in på toaletten och bestämde mig för att INTE berätta det för maken. När jag kom ut från toaletten hände det igen, och det tyckte jag var lite konstigt eftersom jag nyss hade kissat.
Till slut bestämde jag mig för att berätta för maken trots att det var skamset.

"Det är ju vattnet som går", säger han till mig.
"Absolut inte, vi ska göra kejsarsnitt om några dagar och då går inte vattnet" svarade jag.

Efter ett tag lyckades han ändå övertala mig att vi borde åka in till sjukhuset för en koll. Väl där drog värkarna igång och då började de förbereda för akut kejsarsnitt.

"Aldrig i livet, det är ju det jag är som mest rädd för" ropade jag. "Droga ner mig och berätta hur jag föder barn istället"

Ungefär så gick det. Jag fick all bedövning man kan tänka sig och till slut var jag så dimmig och borta att jag inte kände av värkarna.
Det blev en lång och utdragen förlossning med ett dramatiskt slut, men ut kom världens vackraste dotter:



Jag tycker fortfarande att hon är en av de vackraste nyfödda jag sett. Så klar och vaken med sina stora vackra ögon.

Imorgon är det alltså 6 år sedan de ögonen såg in i mina för första gången. Imorgon är det en stor skoltjej jag uppvaktar med frukost på sängen. Så vacker, så klok, och så underbar att få en stund själv med.

Min underbara dotter!