Irriterande!

Jag brukar inte få elaka kommentarer här, men nu kanske jag får det. Den risken är jag beredd att ta då jag har tröttnat på detta ämne!

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13083857.ab

Alltså, det är klart att barn ska kunna välja vilka färger de vill på kläder, att de ska få lära sig att de kan göra vad de vill oavsett vilket kön de tillhör och att alla är lika mycket värda. Vi lever i år 2011 så det här är inga konstigheter alls!
Däremot så kommer vi inte ifrån att det finns skillnader mellan kvinnor och män, något som jag personligen uppskattar. De skillnaderna verkar vara något vi i dagens samhälle vill sudda ut gränserna mellan och där går gränsen för mig.
Jag vill inte att min man handlar kläder på damavdelningen och jag vill heller inte handla mina kläder på herravdelningen, ändå skriks det högt om att man inte ska köpa "flickkläder" till flickor och "pojkkläder" till pojkar. Varför inte då?! Styrker man inte genom det de gamla värderingar om att "flickor inte kan" osv?

Mina flickor får vara prinsessor. De får också klättra i träd, spela fotboll och prova sig fram till vad som är deras smak i musik, färger, mat och liknande.
Min sons favoritfärg var i många år röd, alltså fick han kläder och inredning till rummet i den färgen. Min dotters favoritfärg har länge varit rosa, alltså fick hon ett rosa rum. Nu älskar hon blått så nu köper jag bara blå kläder till henne, det är hennes rätt att prova sig fram!
Lillan har ju som bekant alltid föredragit grönt och det har vi också respekterat. Däremot har vi aldrig satt värderingar i de färger de valt, för oss spelar det liksom ingen roll om deras kläder är blå eller rosa.

Om jag, som i fallet i artikeln här ovan, hade en son som ville ha långt hår och ville ha det flätat skulle jag faktiskt säga nej. Även om man vill att vi alla ska vara unika individer så gäller det (särskilt för barn) att inte vara så udda att kompisarna inte förstår en. Man vill ju inte att barn undviker att leka med ens barn för att man vill visa sin ståndpunkt i den här frågan.

Varför kan vi inte bara sluta lägga värderingar i färger och manligt och kvinnligt, kan det inte räcka där?! Måste män se ut som kvinnor och kvinnor som män för att vi ska kunna göra det???

Att dela på föräldraledigheten förespråkar jag, absolut! Men vi kommer inte ifrån att det är kvinnor som föder barn och kvinnor som ammar, vi är helt enkelt olika. Jag tror att återhämtningen efter en förlossning är oerhört viktig för kvinnan och därför ser jag det naturligt att hon är hemma den första tiden med barnet.
En del avstår amningen ENBART för att mannen ska kunna ta barnet lika mycket som kvinnan, har man då tänkt på barnet i första hand?

Nej, den här frågan har gått för långt tycker jag! Uppfostra självständiga barn som är stolta över vilket kön de tillhör istället för att försöka dölja det!