Ja inte är det barnens eller min, det är helt klart makens. Katten fjäskar för honom hela tiden och fäljer honom vart han än går.
Maken som aldrig varit förtjust i katter har nu mjuknat kan jag lova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar