...ringde larmet kl 6.30 och jag hade precis slagit upp ögonen när jag hörde ett oväsen utanför fönstret. Sopbilen!!! Och jag som inte hade ställt fram soptunnan!
Eftersom de bara tömmer varannan vecka är det extra viktigt att de verkligen tömmer den så jag kastade mig ut i nattlinnet, barfota på den kalla asfalten. Med håret som en sopkvast på huvudet sprang jag halvnaken nerför uppfarten med soptunnan dragandes bakom mig. Väl nere vid vägen krockade jag nästan med sopkillen och skrek desperat att de var tvungna att stanna eftersom jag hade mer sopor inne. Ytterligare en gång fick jag alltså springa halvnaken upp- och nerför garageuppfarten i mörkret.
En timme senare lämnade jag barnen på dagis, sedan följde en 3-timmars föreläsning som fick min tentaskrivning att kännas som en belöning efteråt.
Barnen hämtades kl 15 och då for vi direkt till ett barnkalas som tjejerna var bjudna på, sedan skulle städningen på dagis klaras av. Vid 18-tiden låg lillan på golvet på dagis och bara grät av trötthet och jag dammsög för glatta livet.
Nu är klockan snart 21 och jag har suttit i telefon hela kvällen i olika ärenden, jag ät trött så trött...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
De stackars sopkillarna måste du komma ihåg att ge en julklapp för att du nästan skrämde slag på dom imorse! Jag ser synen av dig galopperande och dragandes en soptunna efter dig! Det gav mig dagens bästa skratt! Kram för den!
SvaraRaderaKan bara instämma med föregående talare, FANTASTISKT roligt!! Jag har skrattandes så tårarna rann, försökt läsa texten högt för min mamma i telefon, det GICK bara inte!! jösses, man blir helt slut av att ha målande bild-fantasi!! :oD
SvaraRadera