debatt:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1714398/debatten-om-att-emma-foddes-for-att-radda-sin-storebror
Jag kan inte för mitt liv tänka mig att en familj skulle älska sitt sjuka barn mer än det nya barnet. Inte heller att "reservdelsbarnet" skulle känna att de bara fanns här för någon annans skull, tvärt om! Kanske att de har en alldeles speciell förmåga att rädda livet på någon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det beror nog på i vilken ålder barnet är när det får reda på varför det föddes. Eller när det inser det själv.
SvaraRaderaJag har svårt att tro att t.ex en 10-åring skulle se det vackra i sin existens, utan snarare skulle börja tveka på "Skaffade de verkligen mig för att de ville ha mig, eller bara för att jag skulle rädda mitt syskon?". Det handlar inte om att föräldrarna skulle älska sitt barn mindre, utan att barnet skulle ifrågasätta. Det skulle för många barn kunna vara väldigt jobbigt.
Kul med en reflektion i ämnet!
SvaraRaderaDe flesta skaffar ju syskon till sitt barn så att skaffa fler barn kanske inte behöver ifrågasättas så mycket. Att man väljer tidpunkten och sättet för det däremot kan jag förstå att det kan bli reaktioner runt.
Är man öppen och ärlig från början och förklarar på ett bra sätt tror jag att det i de flesta fall blir en win-win-situation för barnen. Men visst finns det risker som med allt annat.
Om man väljer att skaffa ett barn efter att det är utom hopp att rädda sitt första barnet kanske nästa barn känner skuld för att inte kunnat ha hjälpt sitt syskon när hon/han upptäcker att föräldrarna kunnat ge ett syskon chansen?!