Visst har vi alla små små stunder som vi alltid kommer att bära med oss?! En sådan hade jag idag med lillan.
Jag, lillan och Quinnie...
...pulsandes i snön och med dimma som låg tät över fälten. Så vackert, så lugnt och så mysigt.
Lillan babblade på som hon bara gör när hon är helt avslappnad och mår bra. Vi pratade om stora och små saker och även en del rätt viktiga saker.
Det här var en lyckoträff, det här kommer jag och lillan att göra fler gånger.
Dagen innan julafton är det dock jag och dottern som ska iväg på en liknande sak.
Skickat via Blogsy
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar