För nästan 9 år sedan fick jag beskedet av en läkare att jag fått missfall. Både ultraljudet och blodproverna visade tydligen detta så de ville skrapa mig. Jag kan inte förklara hur, men jag fick bara en känsla av att det inte var rätt. Läkaren sa då att jag inte skulle ta på mig skulden eftersom detta inte var mitt fel och bla bla bla. Maken tyckte att jag skulle lyssna på läkaren och låta mig skrapas, men jag vägrade. En vecka senare var jag på återbesök och då såg man tydligt på ultraljudet att där fanns en bebis med ordentliga hjärtljud. Dock blödde jag kraftigt i många veckor till så att bebisen där inne hängde kvar och klarade sig var snudd på ett mirakel. Läkarna sa att det varit tvillingar från början men att en dog, därav blödningen.
Imorgon är det 8 år sedan dottern föddes med buller och bång.
Kloka, vackra och härliga dottern! Tänk att hon överlevde mot alla odds! Kan inte beskriva min tacksamhet över det!
Skickat via Blogsy
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar