Testosteronpåslag

Äntligen har sonen kommit hem igen! Han åkte till grannlandet som min lilla pojke och kom hem som en skäggig karl! Tänk vad en vecka i byggbranshen kan göra mycket! Var han inte nyss så här liten?!

Under den här veckan han varit borta har jag saknat våra små pratstunder på kvällarna. Jag lär mig alltid något av den unge mannen, hur blev han så klok?!

Jag tänker ibland på hur det hade kunnat vara att ha en 16-åring hemma. Någon som man fick hålla strikt för att de inte skötte sig tex. Vi har inga fasta tider till sonen att vara hemma på, för det behövs inte. Han kommer alltid hem i rimlig tid, och har vi bestämt en tid han ska vara hemma kommer han alltid i tid. Han har aldrig kommit hem full eller luktat rök, och han håller inte på med massa skumma saker. Han är en snäll kille som kan ta bra beslut i olika situationer han hamnar i och det är jag så stolt över.

Ibland när jag tittar på min stora fina pojk undrar jag hur han kunde bli så rätt. Jag var så ung när han föddes och hade inte mycket livserfarenhet. På något sätt har vi ändå alltid tagit oss framåt och respekterat varandra han och jag. De 6 åren vi levde själva förde oss närmare varandra än man annars skulle ha kommit, och det gav varandra förtroende för att vi ser till varandras bästa.

Hans pappa ringde mig förra veckan och sa att han aldrig kunnat få en bättre mamma till sin son, det värmer. Han har ju inget att vinna på att säga det så jag tror det kom från hjärtat.

Nu är sonen ute för att träffa tjejen och kompisarna han längtat efter i en vecka. Hoppas att jag får en stund med honom jag med innan det är dags för sängen.

 

Kramar från Mamasnest