Barnens tvåspråkighet

Jag får jättemycket frågor kring barnens tvåspråkighet och eftersom det hänt grejer där på sista tiden tänkte jag berätta lite om det.

När barnen var riktigt små och precis lärde sig prata blandade de engelska och svenska hur som helst. Ibland visste man inte vilket språk de försökte säga något på och det är jättesvårt att lyssna på två språk samtidigt. Jag minns när dottern var pytteliten och pekade och ropade "bö" hela tiden. Vi fattade ingenting förrän vi såg att hon pekade på en fågel. Det var alltså ordet "bird" hon försökte säga. Vissa ord är lättare att säga på ett språk och då valde de alltid det lättaste ordet. "Boots" är till exempel mycket lättare att säga än "stövlar" så det sa de ganska länge faktiskt. Ord som låter lite lika blandades ihop. "Knacka" och "knock" blev "knocka", och "låsa" och "lock" blev "locka".

När dottern bara var 1½ år gammal märkte vi att hon nästan helt kunde sära på språken och då valde hon att bara använda svenskan. Hon förstod fortfarande engelska lika bra men hon slutade blanda in engelska ord i meningarna. Lillan är vi osäkra på om hon helt särar på språken än. Jag minns när hon var i samma ålder som dottern när hon började sära på språken. Då sa hon fortfarande saker som "Kan du putta on mina pants?".

Dottern gör allt till en tävling och vill alltid vara bra på det hon gör. När någon annan än maken pratar engelska med henne låser hon sig och tror att hon inte kommer att förstå (trots att hon är som en liten engelsk-svensk översättare)och då vågar hon inte lita på sina kunskaper. Lillan däremot tycker att det bara är ord och svarar lika ofta om någon pratar engelska som svenska med henne. Hon blir inte nervös av att bli tilltalad på engelska, men eftersom hon är rätt blyg händer det att hon inte svarar folk oavsett vilket språk de pratar med henne.

Dottern har ju börjat lära sig läsa nu sedan hon började skolan. Det roliga är att hon valt att lära sig läsa på engelska samtidigt. Hon är verkligen jätteduktig och jag är så himla imponerad över att hon verkar ha lika lätt att lära sig läsa på engelska som svenska. Tydligen så är hon väldigt framåt både på den vanliga engelskaundervisningen i skolan och även på engelska-modersmålsundervisningen. Efter resan till USA verkar lillan ha börjat tänka på engelska en del. Om man frågar något kan hon svara som vanligt på svenska och sedan direkt säga ordet på engelska efteråt. Igår chockade hon oss med att svara maken med en mening. Han frågade om hon hade kul på påskparaden (han frågade på engelska) och då svarade hon "A good day".

Kul att se deras framsteg, och som så många säger, vilken tillgång i framtiden!